Slottskogsvallen var full med små barn. Trevligt, fast dom tultar runt lite hur som helst över löparbanorna. Jag, Ragnar och Jocke körde 3(1000+800+600+400) med 1 minuts vila och 3 minuters setvila.
Tiderna:
3:14, 2:32, 1:53, 1:10
3:11, 2:29, 1:52, 1:11
3:11, 2:33, 1:55, 1:08
Kändes riktigt stabilt, försökte fokusera på stilen och aldrig gå så hårt att jag tappade steget. Höll igen lite på 400-ingarna, känns liksom inte som viktigaste distansen för en marathonlöpare. Sista setet löptes barfota. Övriga plus 3km upp- och 3km nedjogg löptes i de blå adidasen på bilden längre ner. Rätt så bra sko, enkel, lätt, inga konstigheter. Lite skavtendenser mot slutet dock.
För övrigt lutar jag åt att ändå löpa med skor på torsdagens 10 000. Detta då jag idag var lite nojig att jag hade samma känningar som innan stressfrakturen i våras, fast på andra foten. Historien med den var, för de som inte följt denna blogg från start, att jag hade lite känningar en vecka innan KM på 10 000 då jag sprang ett testlopp över 5000 barfota. När jag sen skulle springa fulla distansen barfota veckan efter fick jag bryta efter 8000 med en fullt utvecklad stressfraktur som tog 5-6 veckor att bli helt bra och hindrade mig från att springa varvet och Sthlm Marathon som jag tränat inför hela vintern och våren.
Situationen nu är kusligt lik, jag har nästan 3 månaders stabil träning med ca 10 mil i snitt/vecka bakom mig och börjar komma i riktigt bra form inför Berlin. Vill ju inte sabba detta nu för att låtsas vara "naturlig" och springa barfota. Var i ligger egentligen det naturliga i att springa 25 varv på en rundbana av 400 meter knottrig gummi över huvud taget?
6 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar