Tisdag och bra träning

Bra träning som rubriken säger. Vart lite osäker på kroppen då jag känt förkylningstendenser under dagen, lite frusen trots att det enligt termometern var 23 grader. Så jag gick in i passet förutsättningslöst. Klubbträning alltså. Och tydligen skulle det springas nedåtgående stege vilket är skönt psykologiskt tycker jag. 7',6',5',4',3',2',1' med 1' ståvila rakt igenom. På en rundabana av mest asfalt genom över delen av Sävedalen och en bit in i Delsjöområdet. Motlut på ca en kilometer där man klättrade ca 30-35 meter. Höll ganska jämnt tempo kompenserat för uppför/nerför: km-snitt: 7'@ 3:23, 6'@ 3:19, 5'@ 3:39, 4'@ 3:19, 3'@ 3:26, 2'@ 3:39, 1'@ 2:42. Sen några korta sprintar och sen barfotajogg hem nån kilometer genom skogen. Med uppvärmning ca 18 km. Bra pass med balanserad känsla. Hård känsla men ändå hanterbar, inte så att man bara ville att det skulle ta slut hela tiden som det kan vara ibland. Jag är ju för tillfället förespråkare av att inte alltid springa huvudet av sig ens när det är kvalitetsträning. Sparar det till tävling. Såg för övrigt Without limits idag, en av filmerna om Steve Prefontaine, som verkligen var av uppfattningen att löpning är smärta och den som kan uthärda smärtan bäst vinner. Bra film även om den var lite typiskt amerikanskt sentimental tycker jag. Såg den i 12 delar på youtube med spansk undertext. Hård kille ändå, den där Steve Prefontaine. Fast Lasse Virén vann ju faktiskt 5000 på OS 1972, och var var Prefontaine, jo fyra, så lite överdriven är ändå kulten kring Prefontaine, samme Virén vann för övrigt även 10 000 meter på samma OS och upprepade dubbeln på OS 1976.

Prefontaine framför Virén i 5000-finalen vid OS i München 1972.