Race report Varbergsloppet 2010

Varbergsloppet var i år för första gången 10 km istället för kvartsmara (10,5 km). Klokt beslut att ändra tycker jag, detta då kvartsmara känns som en lite udda distans. Många vill nog hellre försöka att sätta ett pers på en kontrollmätt mil. Nu var dagens förhållanden i och för sig inte direkt inbjudande till rekordlopp. Riktigt varmt, ca 26 grader, stekande sol. Höll på att smälta bort under de 4 km jag joggade innan start. Inte för att jag direkt behövde en uppvärmning men hade nån idé om att jag skulle få igång svettningen i god tid. Vet inte om detta var så smart men så blev det. Satt i skuggan en stund och pustade och undrade hur fan detta skulle gå, inte ett uns av pepp nånstans. Bara en idiot som betalar 350 spänn för att plågas i värmen en dryg halvtimme. Men jag var i gott sällskap. Så jag tänkte att det är väl bara att bita ihop så är det snart över och då brukar man vara brutalt nöjd om man hållit ihop det mentalt. Valde att som sist köra utan klocka.

Här står jag och försöker se tuff ut före start

Start gick så tillslut. Öppnade relativt defensivt och hade väl ca 10 löpare framför mig efter första kilometern som rundade fästningen. Efter ytterligare nån kilometer bildades en klunga på 4-5 löpare som plogade fram och plockade löpare efter löpare framför. Vid första vätskan efter 3-4 km hällde jag en kopp vatten över huvudet, tänkte att det hjälper knappast att dricka på så här kort distans trots att det är varmt, gissar att man förlorar nån halvliter vätska på en dryg halvtimmes löpning i värme och det kan kroppen kompensera för utan att prestationen påverkas. Onödigt att stressa magen också.

Gick upp i tät i klungan och hörde på de andras andning när jag passerade att jag nog var den som faktiskt löpte lättast, detta visade sig var rätt då alla utom en strax släppte trots att jag egentligen inte ökade. Blev strax frånlöpt av denne som följde mig. Var sen ensam, vilket i och för sig inte stör mig så mycket. Ut på en runda runt kurorten, grus och bitvis lite skön skugga, sen sol igen och en backe som verkade hata mig. Sista 2 kilometrarna mot mål går längs havet och jag minns att dessa kändes evighetslånga sist när jag sprang här, för två år sedan, så även nu. Man ser målportalen vid något tillfälle och det ser ut som sjukt långt bort. Men det är bara att försöka sluta tänka och mala på. Här var det rätt mycket publik som hejade på vilket avleder lite från tröttheten. Försökte lyssna på applåderna om det var någon precis bakom men det var svårt att avgöra. Sist jag sprang här blev jag upphunnen och omsprungen av klubbkamraten Joakim ungefär här, med en knapp kilometer kvar. Jag hade en känsla av att han nog inte var långt bakom nu heller. Till skillnad från mig har han en spurt och att förlora en duell mot en klubbkompis är ju bland det värsta som kan hända. Så vid en liten sväng, kanske 3-400 meter från mål får jag syn på Joakim i ögonvrån och ser framför mig historien återupprepa sig, tror nog inte han var mer än 10-15 meter efter vid detta tillfälle. Gjorde ett taktiskt rätt val här (eller om det bara var reptilhjärnan) och drar på några steg, som om jag hade massa krafter kvar. Det hade jag nu inte, dessa steg var väl typ mina sista krafter. Men det funkade på så sätt att han släppte och jag kunde vingla in i mål med behållen placering och revansch för nederlaget 2008.

Här på upploppet passar jag på att klämma en finne på hakan

Inga resultatlistor uppe än och eftersom jag sprang utan klocka har jag inte ens nån tid att presentera. Tror att placeringen blev 5:e eller 6:e och tiden 35:00 +/- 15 sekunder, vilket jag, under förutsättningarna, faktiskt är 90% nöjd med. Höll ihop det bra och lyssnade inte till rösten inom mig som bara ville att jag skulle ge upp. Dessutom inte formtoppad för fem öre, hade redan innan loppet sprungit ca 80 kilometer denna veckan. Nästa batalj blir kanske redan på fredag, Kraftprovet i Trollhättan, som jag aldrig sprungit men hört ska vara vad namnet antyder med rejäla backar mot slutet.