Måndag och dubbelpass

Uppe i ottan, nåja, innan nio i alla fall och körde morgonjogg lite kors och tvärs i skogen. Första hundra metrarna undrade jag hur sjutton det skulle kunna gå att springa på påkarna det kändes som jag hade till ben. Men som jag skrivit tidigare så mjuknar benen bara jag tar det lite lugnt i början och är snäll mot dom. Har märkt att jag gillar att springa upp på Brudaremossen, för det blir automatiskt att jag kommer dit. Fin utsikt i alla fall från det gamla sopberget.

På kvällen skulle jag agera tränare åt bror med flickvän som tror att dom ska springa Göteborgsvarvet nästa år. Vi får väl se hur det går med det. Tydligen ska det finnas en hemlig blogg där dom plitar ner sin hemliga träning. Hur som helst dök endast brorsan upp då Sofia var sjuk (typ). Han var självklart sjukt dålig på att springa men kämpade ändå på bra. Backar uppför baksidan av Brudaremossen blev det, fem korta och fem ända till toppen. Således 20 km på en sketen måndag. Och om jag ska vara ärlig mot mig själv är jag faktisk lite öm runt benet i foten där jag hade stressfrakturen. Möjligt att jag trappat upp träningen lite för fort. Planen är ändå att ta det hyfsat lugnt fram till lördag då det förhoppningsvis kan bli ett nytt pers på 10 km gatlopp. Det förra är inte bättre än 35:13 från Falkenbergs stadslopp förra året så det borde jag kunna slå även på en dålig dag i för varmt väder.
Tjipp.