Vad blir det idag?

Sitter i sängen och följer uppdateringarna från Western States. 100 miles är långt, speciellt på hög höjd med 6000 höjdmeter totalt att klättra. Efter 23 miles leder den 22 år unge spanjacken Kilian Jornet mindre än en minut före jänkarna Krupicka och Roes. Håller tummarna för Krupicka då jag följer hans blogg och han ser ut som en hippie. Killen tränar sjukt mycket, ofta över 30 mil i veckan i bergsterräng. Så han förtjänar verkligen att vinna. Själv är jag nöjd när jag kommer över 10-milstrecket på en vecka. Men vi tränar ju inte för samma distanser, även om jag alltid varit fascinerad av ultralöpning. Ultrascenen är ganska liten i Sverige om man ser till de som håller internationell klass, den består väl i princip av Jonas Buud. Lite bevis på hur oetablerad ultralöpningen är i Sverige kom när Jonas i våras slog det svenska rekordet på ovan nämnda distans, 100 miles (161 km), med 5 timmar (!). Detta skedde dock på en relativt flack bana, det skulle vara intressant att se vad han kan göra på Western States. Han har ju ca 3 timmar till godo från sitt svenska rekord (ca 12,5h) till banrekordet på WS. Fast 6000 höjdmeter gör en helt annan typ av löpning, dock en typ som han visat att han behärskar med tanke på att han är titelförsvarare i det 78 km långa Swiss Alpine. Hur som helst blir det spännande att se vem som går först över mållinjen i Auburn tidigt i morgon bitti.

Nu ska jag ut på en betydligt kortare runda, funderar på nån slags intervallstege runt 300-metersbanan i Skatås. Lite sliten i fötterna efter 2o km FFV och 4 km barfota igår samt en hel del barfotapromenerande idag, så idag har jag faktiskt helt vanliga löpardojor på fötterna, hör och häpna. För övrigt förstår jag inte varför det bara är fotboll på TV och ingen livesändning från Western States. Det är fotbollslobbyns fel!