Into the wild

Ut i skogen trivs jag bäst. Five Fingers på och ut på stigarna utan plan, svänger höger och vänster och favoriserar små knöliga stigar. Delsjöområdet är ju inte oändligt så det blir änna att man hamnar på samma ställen ändå. Upp på brudaremossen, ner för slalombacken, uppför slalombacken, ner på baksidan, in på mountainbikespåret, upp till tv-masten, ner på milen vid stora Delsjön, baklänges på milen en bit, in på 18 km-slingan, upp mot västra långvattnet, runt detsamma. Paus vid höjden på bortre sidan sjön, här har någon märkt upp 8, 9,5 samt 11 meter målat med vitfärg på olika avsatser på branten/stupet ner mot sjön. Ser ut som man måste hoppa en rejäl bit ut för att klara det. Blir lite sugen, men löper hellre på torrskodd. Upp på getryggen, hittar aldrig stigen ner mot Skatås utan får ta omvägen bort mot Vallhamra, spelar ingen roll, är ändå ute för att springa. Så blir det avslutning som Finalloppet fast utan mjölksyretunga ben. Skärper mig för att hålla farten nere och spara benen inför morgondagens hårdare träning. Tänker att polarisering är grejen just nu. Viker av ner mot Härlanda tjärn och springer förbi stranden där det luktar bad. Väljer igen den torra vägen och tar stigen hem. 14 km. Nu lite riktigt icke-GI-ig och icke-stenålders-ig pasta med vego-köttbullar, ketchup och ost. Och några tomatbitar som grönsaksalibi.