Söndagen började med uppstigning 8:30. Sen utekväll är ingen ursäkt om man är tvångsmässig i sin träning. 20 km ganska backig löpning i 4:16-snitt innan frukost, inget njutningspass direkt men man kan inte ha kul hela tiden har jag hört. Det enda som var skönt med den rundan var när den var över. Sen mest legat i soffan i föräldrahemmet och blivit serverad mat. Kände mig inte riktigt nöjd med distansen dock eftersom söndag traditionsmässigt innebär långpass och min skamgräns för vad jag kan kalla långpass nog ändå är lite mer än 2 mil, tänker väl 25 km åtminstone. Så det blev att tvinga ut dottern på lite medcykling på kvällen, lockade med picknickpaus vid Härlanda tjärn så helt ond är jag inte. Så kvällsturen gissar jag ihop till 7-8 km i riktigt lugnt tempo (ingen GPS med) i Five Fingers med picknick i mitten. Vissa tycker väl att om man ska ut och jogga 7 km i 6 minutersfart kan man lika gärna ligga hemma och glo på tv men jag upplever såna pass som rätt sköna, för en gångs skull är man inte sliten i benen och fötterna efteråt utan nästan piggare. Om det ger träningseffekt eller inte låter jag vara osagt, men rastlös som jag är tycker jag alltid att det är skönt att vara ute och röra på sig även om det inte går i syrafart.
Rätt så nöjd med veckan trots att jag inte nådde 100 km utan endast 87. Nästa veckas fokus är 5000 meter på Stenkullens IP på torsdag. Har som pers 16:36 gjort på träning en vecka innan jag pajade foten. Blir bra värdemätare hur jag ligger till nu jämfört med då formmässigt, vad jag känt på träning är jag en bra bit efter där jag lämnade av, men sen gör väl nummerlappen att man pressar några sekunder oxå. Sen kanske jag chockar mig själv och springer 12 timmars i Trollhättan på midsommardagen om det inte är fullt. Totalt oförberedd för en sån distans men det är lite det jag kickar igång på. Sen har jag aldrig sprungit 12 timmars så det är lätt att sätta ett pers, så länge jag kommer över 71 km som jag gjort på 6 timmars. Sprang 24 timmars förra året men det var riktigt långtråkigt, så envis är jag helt enkelt inte. Tänker att 12 mil inte borde vara omöjligt på 12 timmar. Men som sagt, jag är inte helt säker på om jag ens åker upp. Skulle ju iofs få till en riktigt fin veckodistanssiffra att skriva upp nästa vecka. Den som lever och följer bloggen får se.
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar