Sjuk

Var kanske inte bara hypoglykemi som drabbade mig igår utan även nåt virus. Känt mig riktigt hängig hela dagen idag, på väg att gå hem i förtid från jobbet. Tar det lugnt idag. Förhoppningsvis bra imorgon. Försöker hålla i minnet att inte vara otålig och springa när det inte känns bra. Fokus på återhämtning. Imorgon, imorgon.

Hypoglykemi

Gick på pumpen rejält idag glykogenmässigt. Intervaller 3x1000, 6x500, 4x200 med 1 minut, 1 1/2 minut samt 1 minut ståvila, plus ca 3 minuter setvila. Från början hade vi tänkt dubbla alltihop, vilket skulle blivit nästan 14 km fart. Men jag fegade ur på det och körde lång nedjogg med bad istället. Var väl nånstans där när adrenalinet släppte som kroppen ville berätta att den hade tomt i glykogentanken. Lite lätt snurrig fick jag promenera sakta sista km hem. Sen till affären och plocka åt mig det sockrigaste jag såg. Nu i sängen och känner mig fortfarande lite medtagen. Så borde varje pass vara. Totalt blev det drygt 21 km löpta varav 7 i sub 3:20-fart. Nu mer socker.

Transportjogg

Dagens träning var transportjogg x 2. Enkel väg till jobbet har jag egentligen bara 1,5 km så jag får springa omväg. På morgonen blev det kort omväg, ca 4 km, och på eftermiddagen lite längre omväg, drygt 8 km. Tungt bägge vägarna. På morgonen är det ofta tungt tycker jag, så det var inte så konstigt, eftermiddagens seghet skyller jag till 50% på värmen, 25% på att jag hade riktiga klumpskor och 25% på att det helt enkelt var en sån dag. Imorgon blir det tuffa intervaller i tuff värme.

Veckosummering

Bilden ovan är från En midsommarnattsdröm, 5000 meter i torsdags, tack Fredrik för bilden!

89 km denna veckan, två mer än förra. Bra vecka med två intervallpass, tävling 5000 som visade att jag nästan är tillbaks där jag blev skadad. Idag avslutade jag veckan med lite snabbdistans då det inte fanns tid för långpass. Ett varv på Skatåsmilen i den fart som kroppen kände för, då blir det ofta ganska snabbt med små lugnare återhämtningspartier, så också idag. Enda regeln på såna pass är att det inte ska kännas slitsamt utan bara fartfyllt och skönt. Avslutade med dopp i Härlanda tjärn. Nu snart söndags-lasagne.

Angående mängdträning som jag varit rätt så fokuserad på tidigare kan jag kommentera att vinnaren av WS 100, tävlingen som dom senaste blogginläggen handlat om, Geoff Roes, i regel tränar ungefär hälften (ca 15 mil/vecka) av vad tvåan, Anton Krupicka, gör (ca 30 mil/vecka), om man får tro på vad dom skriver på sina respektive bloggar. Vad innebär detta? Att man kan halvera sin träning om man tränar smart (vad det nu är) eller att olika individer svarar olika lätt på träning och därför får slita olika mycket för att nå samma resultat. Kanske lite både och, vem vet.

Nörd

Som nån skrev på livebloggen för Western States 100 i natt: "Man vet att man är en löparnörd när man blir exalterad över en lista över ställningen som uppdateras vid varje checkpoint, utan ens några bilder". Satt och följde denna lista som uppdaterades ungefär en kvart efter att ledarna passerat senaste checkpoint, ca en ny lista i timmen. Ibland kunde man få en gnutta information genom livbloggen. Scenariot var i alla fall att tre löpare (Kilian Jornet, Geoff Roes, Anton Krupicka) följdes åt till drygt halvvägs. Sen släppte Roes några minuter. Krupicka och Jornet följdes åt fram till mile 80 där det kom rapporter om att Jornet satt sig ner en stund för att äta och dricka medan Krupicka öste på, tydligen skulle även Jornet sett lite matt ut. Krupicka fick således ett försprång på ca 2 minuter kl 2 i natt svensk tid. Då gav jag upp och gick och lade mig, riktigt så nördig är jag inte att jag följer detta till 5 på morgonen. Datorn på vid uppvaknande i alla fall. Då får jag se Roes som segrare, fem minuter före Krupicka och timmen före Jornet som måste tröttnat rejält sista 20 engelska milen. Oklart om Roes var kall och taktisk när han släppte Krupicka och Jornet vid 53 miles, hur som helst ska han i segerintervjun sagt att han började piggna till runt 70 miles. Vilket jag tycker är ett lustigt uttalande. Plockade således först Jornet och sen Krupicka och kom in på nytt banrekord, 15h7min, och då hade självaste Scott Jurek det tidigare från 2004, 15h36min (tror jag). Krupicka höll ihop det bra och gick även han under det gamla banrekordet, fem minuter efter Roes. Krupicka ska ha sagt efter målgång att han innan loppet nog trott att 15h12min skulle ha räckt till seger.

Överst en bild på 1:an, 2:an och 3:an från vänster till höger: Geoff Roes, Anton Krupicka, Kilian Jornet, medan de drog på ihop strax innan halvvägs, vilken bild!

Så blev det

Som förälder kan det ibland vara svårt att få tid med träning. Ett sätt som jag gör ibland är att jag tar med Leia, som nu kan cykla riktigt bra, på en tur. Gjorde så igår, då hon cyklade och jag sprang 12 km ut till farmor och farfar, gick inte speciellt fort, som snabbast på platt asfalt blir det ca 5:30-fart, och vi fick ta en fikapaus i mitten. Gjorde liknande idag, men då jag gärna ville få till lite fartträning så styrde vi till 300-metersslingan i Skatås. Sen fick hon helt sonika titta på medan jag körde intervaller i 20-25 minuter. Planerade en stege på 300-600-900-1200-900-600-300 med en minuts pausjogg, tappade dock varvräkningen på andra 900-ingen så även den blev 1200. Då kunde jag ju inte hoppa till 600 direkt utan fick, i symmetrins namn köra 300-600-900-1200-1200-900-600-300. Garmins mätning på snittfarten vet jag av erfarenhet inte stämmer bra när man kör på en kort rundbana (visade t ex i höstas att 10 000 meter var nära 10 600 meter, visar generellt för lång sträcka och alltså högre fart än vad som i verkligheten löps, detta är konstigt då jag tycker att det borde vara fel åt andra hållet när man svänger mycket, alltså att sträckan blir kortare när Garmin räknar från punkt till punkt som den har registrerat och då borde liksom gena i kurvorna). Hur som helst, min plan var att hålla ungefär samma fart på dom långa som dom korta fartavsnitten, och det lyckades nästan, låg på runt minuten per varv (som ska vara ganska exakt 300 meter), men det blev lite långsammare på dom långa, som sämst 64 s per varv på den andra 12-hundringen. Orkar inte räkna ut snittfarten manuellt men i spannet mellan 3:00 och 3:25 borde alla rymmas. Ska tilläggas att denna bana faktiskt inte är helt platt. Sprang i Asics DS Racer, årets modell som jag tycker är långt ifrån en racersko, bra passform för mina breda fötter, men en hög jäkla klack under hälen. Varför? Det blir nog till att ta fram kniv och hovtång och modifiera.

Vad blir det idag?

Sitter i sängen och följer uppdateringarna från Western States. 100 miles är långt, speciellt på hög höjd med 6000 höjdmeter totalt att klättra. Efter 23 miles leder den 22 år unge spanjacken Kilian Jornet mindre än en minut före jänkarna Krupicka och Roes. Håller tummarna för Krupicka då jag följer hans blogg och han ser ut som en hippie. Killen tränar sjukt mycket, ofta över 30 mil i veckan i bergsterräng. Så han förtjänar verkligen att vinna. Själv är jag nöjd när jag kommer över 10-milstrecket på en vecka. Men vi tränar ju inte för samma distanser, även om jag alltid varit fascinerad av ultralöpning. Ultrascenen är ganska liten i Sverige om man ser till de som håller internationell klass, den består väl i princip av Jonas Buud. Lite bevis på hur oetablerad ultralöpningen är i Sverige kom när Jonas i våras slog det svenska rekordet på ovan nämnda distans, 100 miles (161 km), med 5 timmar (!). Detta skedde dock på en relativt flack bana, det skulle vara intressant att se vad han kan göra på Western States. Han har ju ca 3 timmar till godo från sitt svenska rekord (ca 12,5h) till banrekordet på WS. Fast 6000 höjdmeter gör en helt annan typ av löpning, dock en typ som han visat att han behärskar med tanke på att han är titelförsvarare i det 78 km långa Swiss Alpine. Hur som helst blir det spännande att se vem som går först över mållinjen i Auburn tidigt i morgon bitti.

Nu ska jag ut på en betydligt kortare runda, funderar på nån slags intervallstege runt 300-metersbanan i Skatås. Lite sliten i fötterna efter 2o km FFV och 4 km barfota igår samt en hel del barfotapromenerande idag, så idag har jag faktiskt helt vanliga löpardojor på fötterna, hör och häpna. För övrigt förstår jag inte varför det bara är fotboll på TV och ingen livesändning från Western States. Det är fotbollslobbyns fel!

Midsommarträning

12 km transportjogg i FFV, sista 4 km barfota på asfalt. Sen hem igen genom Gunnebo och Delsjöområdet, även nu i FFV. Beställde nya modellen av FFV - Speed.

En midsommarnattsdröm

Första 5k på bana. Gjorde 16:36 på träning för exakt 8 veckor sedan. Då var jag i bra form och inbillar mig att jag kunde pressat 15 sekunder om det varit tävling. Idag gjorde jag - 16:36! Vad betyder det? Nästan tillbaka där jag slutade innan skadan, om jag tar hänsyn till tävlingseffekten. Jämnt och bra sprunget, har inga splittar men det kändes så. Kunde öka lite sista varvet och gå om IF Rigor-killen och ta hem B-heatet. I A-heatet skulle jag på samma tid blivit näst sist. Så då var det roligare att låtsas att man vann. Kul att avsluta med att spurta om nån. Men det är psykiskt att springa på bana, inget som avleder uppmärksamheten från tröttheten, varv efter varv.

Imorse blev det 3 km morgonjogg till jobbet. Igår vilodag. Målet att springa 10k under 33 känns fjärran just nu, då det innebär snäppet högre fart i dubbla sträckan. Men det kan gå. Om jag får till några veckors stabil träningsdos. Ledig imorgon. Skönt det. Glad midsommar!

Idag blev det löpträning

Shit vad det är gott att dricka vatten när man är riktigt törstig. Som efter träning. Idag har jag sprungit 7 x 4 minuter med 1 minuts pausjogg. Terrängspår, milen och åttan. Snittfart mellan 3:21 och 3:37. Ganska tunga ben, kändes redan från början. Höll ändå jämnt och fint och på rätt sida stumningsgränsen. Tidsskillnaden förklaras ganska bra av den varierade kuperingen. 5000 meter bana på torsdag, blir första gången på tävling. Målet får väl ändå sättas till 16:30 även om det känns som en hög ribba. 3:18 per km, 79-varv, kan gå. För övrigt skippar jag Trollhättan, känns som att ultralöpning är ett avslutat kapitel, nu vill jag bli snabb.

Into the wild

Ut i skogen trivs jag bäst. Five Fingers på och ut på stigarna utan plan, svänger höger och vänster och favoriserar små knöliga stigar. Delsjöområdet är ju inte oändligt så det blir änna att man hamnar på samma ställen ändå. Upp på brudaremossen, ner för slalombacken, uppför slalombacken, ner på baksidan, in på mountainbikespåret, upp till tv-masten, ner på milen vid stora Delsjön, baklänges på milen en bit, in på 18 km-slingan, upp mot västra långvattnet, runt detsamma. Paus vid höjden på bortre sidan sjön, här har någon märkt upp 8, 9,5 samt 11 meter målat med vitfärg på olika avsatser på branten/stupet ner mot sjön. Ser ut som man måste hoppa en rejäl bit ut för att klara det. Blir lite sugen, men löper hellre på torrskodd. Upp på getryggen, hittar aldrig stigen ner mot Skatås utan får ta omvägen bort mot Vallhamra, spelar ingen roll, är ändå ute för att springa. Så blir det avslutning som Finalloppet fast utan mjölksyretunga ben. Skärper mig för att hålla farten nere och spara benen inför morgondagens hårdare träning. Tänker att polarisering är grejen just nu. Viker av ner mot Härlanda tjärn och springer förbi stranden där det luktar bad. Väljer igen den torra vägen och tar stigen hem. 14 km. Nu lite riktigt icke-GI-ig och icke-stenålders-ig pasta med vego-köttbullar, ketchup och ost. Och några tomatbitar som grönsaksalibi.

Söndag och veckosummering

Söndagen började med uppstigning 8:30. Sen utekväll är ingen ursäkt om man är tvångsmässig i sin träning. 20 km ganska backig löpning i 4:16-snitt innan frukost, inget njutningspass direkt men man kan inte ha kul hela tiden har jag hört. Det enda som var skönt med den rundan var när den var över. Sen mest legat i soffan i föräldrahemmet och blivit serverad mat. Kände mig inte riktigt nöjd med distansen dock eftersom söndag traditionsmässigt innebär långpass och min skamgräns för vad jag kan kalla långpass nog ändå är lite mer än 2 mil, tänker väl 25 km åtminstone. Så det blev att tvinga ut dottern på lite medcykling på kvällen, lockade med picknickpaus vid Härlanda tjärn så helt ond är jag inte. Så kvällsturen gissar jag ihop till 7-8 km i riktigt lugnt tempo (ingen GPS med) i Five Fingers med picknick i mitten. Vissa tycker väl att om man ska ut och jogga 7 km i 6 minutersfart kan man lika gärna ligga hemma och glo på tv men jag upplever såna pass som rätt sköna, för en gångs skull är man inte sliten i benen och fötterna efteråt utan nästan piggare. Om det ger träningseffekt eller inte låter jag vara osagt, men rastlös som jag är tycker jag alltid att det är skönt att vara ute och röra på sig även om det inte går i syrafart.

Rätt så nöjd med veckan trots att jag inte nådde 100 km utan endast 87. Nästa veckas fokus är 5000 meter på Stenkullens IP på torsdag. Har som pers 16:36 gjort på träning en vecka innan jag pajade foten. Blir bra värdemätare hur jag ligger till nu jämfört med då formmässigt, vad jag känt på träning är jag en bra bit efter där jag lämnade av, men sen gör väl nummerlappen att man pressar några sekunder oxå. Sen kanske jag chockar mig själv och springer 12 timmars i Trollhättan på midsommardagen om det inte är fullt. Totalt oförberedd för en sån distans men det är lite det jag kickar igång på. Sen har jag aldrig sprungit 12 timmars så det är lätt att sätta ett pers, så länge jag kommer över 71 km som jag gjort på 6 timmars. Sprang 24 timmars förra året men det var riktigt långtråkigt, så envis är jag helt enkelt inte. Tänker att 12 mil inte borde vara omöjligt på 12 timmar. Men som sagt, jag är inte helt säker på om jag ens åker upp. Skulle ju iofs få till en riktigt fin veckodistanssiffra att skriva upp nästa vecka. Den som lever och följer bloggen får se.

4x6' med 2' PJ

Så blev alltså passet, 4 stycken 6 minutare med 2 minuters pausjogg. Helt lagom hårt för en lördagsförmiddag. Ska se om det går att länka till garmin connect så kan alla intresserade detaljstudera min träning. Höll ganska jämnt tempo: 3:28-fart på dom två första som var netto uppför, sen 3:21 respektive 3:23-fart på dom andra två som logiskt då gick nerför. Underlaget var som så ofta förr 8:an i Skatås. Hänger ännu inte med Jocke och Olle men ge mig ett par veckor så ska jag nog flåsa dom i nacken, känns som jag är på uppstuds. Med upp och nerjogg blev det totalt drygt 17 km löpta. Förhoppningsvis blir det ett riktigt lugnt kort långpass, åtminstone 20-22 km imorgon så är jag relativt nöjd med veckan sen.

Lördag betyder intervaller

Beger mig ut för sedvanliga intervaller i Skatås. Helgens höjdpunkt händer 10:45 vid starten på 8:an. Peppar med Dillinger Escape Plan. Rapport kommer efteråt. Se om jag hänger med bättre än förra veckan.

KM 1000 meter

Årets kanske minsta fokus tävlingsmässigt avlöptes idag. Lite orolig ändå att kanske inte ens göra under 3 minuter. Slottskogsvallen var platsen, 18:30 var klockan. Uppvärmning bestod av 400 meter jogg som kändes riktigt tung. 3st 50-100 m ruscher kändes lite bättre. Sen start och avvaktande öppning, första 400 på 68 s. Avancerade en placering i kurvan efter, sen nästan bara ett varv kvar, väldigt ovan känsla att tävla så kort tid. Låg sista varvet bakom Mattias K som jag sen lätt som en plätt drog om i sista kurvan, inte mycket till spurt och så var det slut. Vet inte exakta tiden än men Mattias K som var några steg bakom hade tydligen 2:52 så jag gissar på 2:51 eller 2:52. Pers i alla fall efter sista 6 veckornas minst sagt bristfälliga träning känns som ett bra utgångsläge när jag nu drar igång träningen på allvar. Hann sen bara med ett varvs nedjogg. Sen hem för att få i mig första kalorierna sen lunch, blev två fryspizzor och lite mjölkchoklad innan det var dags att få lite distans för dagen också. Ett varv lugn jogg på 8:an blev det. För övrigt är foten jäkligt lurig just nu. Värkte faktiskt lite både innan, under och efter tävlingen. Tror dock inte detta är nån fara då det inte verkar bli värre av belastning. Sen på joggen hemma kändes det inte det minsta, vilket var skönt. Planen för resten av veckan är: morgonjogg imorgon om jag ids, intervaller på lördag samt kort långpass (~25 km) på söndag. Kommer inte bli planerade 100 km för veckan men klok som jag är nu för tiden skyndar jag långsamt och stirrar mig inte blind på siffror. Känsla, känsla, känsla.

Barfota

Här är mina fötter efter dagens barfotarunda. Terrängjogg, 5,5 km blev det. Går inte fort direkt. 6 minutersfart är max vad fotsulorna pallar med på en stenig och rotig stig. Men det känns att dom har vant sig. Hann inte ut förrän halv tio på kvällen. Plan var lugn träning enligt varannandagsmodellen jag kör för tillfället. I morgon förhoppningsvis 1000 meter på bana där jag egentligen har små förhoppningar om att slå personbästat på 2,57. Kul grej mest.

Intervaller

Stege: 2(1'+3'+5'+3'+1') 1' vila, 3' setvila. Totalt 19 km. Foten stabil.

Kortpass

Five fingers idag, 4,5 km, paus på toppen av Brudaremossen, sen barfotajogg hem, ca 3 km, blandat, stig, grusväg, asfalt. Måste erkänna att det är på gränsen till obekvämt att springa barfota på grus men ändå skönt på nåt sätt, och förhoppningsvis härdande för fotsulorna. Imorgon blir det skor och intervaller.

Veckosummering vecka 23

Första veckan tillbaks i någorlunda normal träning, känns bra. Två intervallpass, även om det ena blev avbrutet, inget långpass dock. 73 km in alles. Siktar mot 100 km nästa vecka. Även 1000 meter bana på torsdag, klubbmästerskap. Ska bli intressant att se om jag kan sänka mitt PB på 2,57 som jag gjorde för två år sedan. Är ju absolut ingen distans jag tränar för. Frågan är vad jag ska ha på fötterna, om något alls. Efter det siktar jag på att springa 5000 på bana nästa torsdag - En midsommarnattsdröm heter tävlingen på Stenkullens IP i Lerum. Ursprungligen var planen att springa 12 timmars i Trollhättan på midsommardagen men inför en sån utmaning måste man, förutom att ha riktigt mycket mängdträning i benen, även vara riktigt peppad på tanken att hålla igång ett halvt dygn och det är jag inte i nuläget. Hellre kort och intensivt för tillfället.

Skönt att kunna springa igen, ska bli intressant hur snabbt kroppen svarar nu på träningen. Var ju ca 10 s långsammare per tusing igår mot innan skadan och träningsuppehållet.

Kommer bli sjukt mycket löpning i sommar, lägger ner allt annat.

Intervaller på åttan

Det har blivit några varv på den världsberömda åttakilometersslingan i Skatås dom sista fem åren. Klassikern är 8x100o meter med 1 minuts vila. Ska man få till 8 hela kilometer måste man backa lite i starten eftersom slingan egentligen bara är 7,8 km. Idag var vi endast 4 stycken som dök upp för lördagsintervallerna, antar att många tävlar, Broloppet, Karlstad stadslopp mm. Hur som helst så var det jag och tre norrbaggar som backade tillbaka 200 meter för att inte fuska. Kul att kunna köra full fart igen, men oj, kände att jag har tappat, snittade ungefär 3:25 med snabbaste (utför) på 3:14. Och det var inte tal om att hålla igen, körde på tills mjölksyran började ge lätt panikångest.

Men jag är för tillfället bara nöjd att kunna springa.

Lite barfotaterräng

Lite lugn terräng i five fingers med ett par km helt barfota. Upp på Getryggen och runt västra eller östra långvattnet, vet inte riktigt vilket det var. Regnade lite lätt. 10 km totalt. Skönt med lite helg. Lite intervaller imorgon förhoppningsvis. Lite verkar vara dagens ord. Lite kväll nu. Lite mat och lite Neil Young på Spotify.

Lite träning

Idag blev det klubbträning. Distans. Totalt 14 km med dit/hem jogg. Progressivt: 4:40 ner till två km i 3:30 fart, sen två i ca 3:50, sen hem. Foten helt med på noterna i början, egentligen första gången jag i princip inte kände av den. Mot slutet känner jag ändå att jag har nån skit där, men det gör inte ont. Denna veckan har det blivit lite varannandagsupplägg, varannan dag riktigt lugnt (blev trots allt 3 km jogg i måndags trots att jag hade tänkt vila helt) och varannan dag lite hårdare. Det har känts bra och är kanske nåt jag kommer fortsätta med. I så fall blir det lugnt imorgon och sen kanske lite intervaller på lördag. Fokus nu är tålamod och mängd ett par veckor framåt. Skönt att bara kunna löpa obehindrat igen. Känns ändå att jag tappat en del form på skadeveckorna. Men är snart tillbaka och siktar högre än nånsin.

På med tåskorna igen

Kändes som det var dags för lite Five Fingers-löpning igen. 9 km mestadels småstigar blev det. Härligt att känna marken under fötterna igen.

Tillbaks i gruvan

Får väl kalla det kvalitetspass ändå - 2 x 7' i 3:30 fart, skulle vart 4 stycken men låren har inte hämtat sig från Stockholm utan knöt sig rejält när jag skulle köra igång tredje. Så det blev hemjogg istället. Men knappt det tillät låren, så jag fick promenera ett par km innan jag kunde jogga sista biten hem. Fotstatus är typ ok. Känner ju efter rätt så mycket för tillfället, kanske för mycket.

Totalt 13 km idag. Hoppas kunna få ihop en 70-80 denna uppstartsvecka inklusive ett långpass, ~25 km, och sen öka successivt ett par veckor framåt så jag kan få till åtminstone ett par riktiga mängdveckor på >120 km. Tävlingar nu i sommar blir mest som del i träningsprogrammet och kommer inte få nån toppning mer än en lugn dag innan. Allt fokus på Berlin. Fast då går det väl bara åt helvete. 85 procentig satsning på Berlin marathon blir det. Blir för spänt annars. Det är bara en hobby faktiskt. Gokväll.

Sista vilodagen

Eftersom det går så bra nu tänkte jag ta en till vilodag efter helgens övningar för att förhoppningsvis vara kvitt både träningsvärk och sista känningen i vänsterfoten imorgon. Så blir det kanske kvalitetsträning för första gången på nästan 5 veckor imorgon. Har jag tur blir detta kanske sista hela vilodagen på hela säsongen. Kommer nog mer jobba med relativa vilodagar i framtiden, typ 5-10 km lätt jogg. Så jag håller mig i skinnet ytterligare en dag trots att foten känns fullt springbar. Men tålamod är mitt nya ledord. Ny vecka, bra känsla, peppar och hoppas på en bra sommar.

Stockholm marathon 2010

Då blev det en start i alla fall. Foten kändes riktigt bra när jag tog några försiktiga joggingsteg på lördagsmorgonen. Tänkte att jag startar, joggar och ökar farten så långt det går utan smärta, så får jag se hur långt jag kan komma och hur mycket form jag tappat på 4 veckor knappt utan löpning. Tänkte väl i banorna kring 4:30 tempo och att jag mest skulle jogga omkring och titta på folk och sen kliva av efter första varvet, om det inte mot förmodan skulle kännas enormt bra, vilket jag längst bak i skallen hoppades. När startskottet gick var 4:00 fart det långsammaste jag klarade av att hålla. Körde på så en kilometer medan jag intervjuade foten om vad den tyckte om det hela. Och den verkade trivas rätt bra. Så jag trippade på och plockade placeringar. Det är svåremotståndliga krafter som verkar när man avancerar i ett fält och känner sig pigg, trots att man vet att det är 42 km man ska springa. Men det är så tråkigt att vara försiktig.

5 km på ca 19:25. 10 km på ca 38:55. Grymt skönt att springa utan att känna att det är ett jättenederlag att bryta. Jag hade ju foten att skylla på. När det går så här bra kommer självklart hoppet krypande som en orm i paradiset. Jag fantiserar om fantastiska tider och och vad jag sen ska skriva om mitt segertåg i bloggen. Då jag passerar stadion ungefär börjar framsidan av låren stumna, men foten funkar fortfarande helt utan att klaga. Funderar på att kliva av här men fortsätter lite till i hopp om att det ska släppa. Plockar fortfarande placeringar och går om Kajsa Berg från Huddinge, sen nån finska. Låren blir inte bättre så vid 18-19 km bestämmer jag mig för att kliva av vid halvmarapasseringen. Gasar så på aningen sista kilometern och stannar ute på gärdet efter 21,1 kilometer löpta på 1h21min och nån halvminut. Ändå rätt nöjd med dagen och att foten hållit. Står och kollar en stund på de som har halva loppet framför sig. Börjar sen promenera tillbaks till stadion och råkar i samspråk med finlands utrikesminister Alex Stubb av alla människor på jorden. Han har också brutit efter halva på grund av håll (!?).

Det blev alltså varken triumf eller tårar utan som vanligt lite mitt emellan. Men det är ändå mest med en bra känsla jag lämnar Stockholm för den här gången. Nöjd över att vara tillbaks på banan igen.

No more foreplay

Nu ligger jag och äter kakor och hoppas att det hjälper min fot att läka för nu får den bara ca 44 timmar på sig att bli helt hel. Sen är det dags. Så det gäller att den skärper sig nu. Tills dess får den vila helt.

Planen för lördag är att starta om det känns ok. Farten kommer bli lugn, kan gissa på runt 4:30 vilket skulle ge en sluttid på ca 3:10, vilket alltså är en halvtimma långsammare än mitt ursprungliga mål och 20 minuter långsammare än mitt PB. Blir helt enkelt ett lite roligare långpass. Går det bra kommer jag kunna springa om en jäkla massa folk mot slutet och ge dem irriterande uppmuntrande kommentarer.

Fast å andra sidan kanske jag inte springer. Äta glass i stället.

18 km i 4:30 i tisdags var inget större problem. 42 km? Är så sugen på att få springa mig riktigt trött. Vill inte vänta, vänta, vänta.

Jag ska aldrig skada mig igen. Det är skitfrustrerande. Och jag lär mig fan inget på det heller. Finns inget gott i det. Det passar inte mig att vara skadad.

Hur ska jag då träna när jag är helt frisk igen? Mycket, ofta och väldigt mycket efter känsla, räkna mer tid igen, som i vintras, än sträcka och fart. Inte vara rädd för att avbryta pass, ändra pass om dom inte känns roliga. Springa intervaller utan att ta tid. Eller så blir det typ som förut.

Mer barfotalöpning blir det, trots att det kanske delvis var det som gett mig den här skadan. Men jag tror ändå på det.

Nu går jag som Apollo 13 in i radioskugga bakom månen, så blir det en fullödig rapport på Söndag kväll. Grymt spännande.

8,09 km @ 4:04

Stopp i mitten för dopp i sjön. Lite obestämbar känsla. Ingen riktig baksmälla efter gårdagens 18 km. Belastar i stort sett helt normalt nu, kanske spänner mig lite i vänster ben. Frågan om start i Stockholm skjuter jag upp till lördag morgon. Kanske helvila nu eller möjligen lite jogg imorgon kväll. Förstår egentligen inte varför jag ska springa maran när jag inte kan springa så snabbt som jag vill. Men jag tror ju inte heller på fri vilja.

Kommer antagligen träna lite annorlunda när jag kommer tillbaks i full träning, ska fundera lite till på det och återkomma.

Hello!

18 km, 4:30 snitt, ingen smärta. Bad i Delsjön. It's good to be back.