Vattenlöpning

Blandade tankar om vattenlöpning. Det var roligare än vad jag hade trott. Men inte jätteroligt. Men det ska väl inte alternativträning vara. Man ska väl få sota lite för sina synder - att man inte har "lyssnat på kroppen". Är i och för sig lite skeptisk till hela begreppet att "lyssna till kroppen". Känns ofta som efterhandskonstruktioner - "jo men jag kände ju veckan innan att nåt inte var bra, jag borde tagit det lugnare". Kroppen sänder massa signaler hela tiden, om små krämpor här och där. Om man ska ta det lugnt hela tiden man inte känner sig 100 blir det inte många kilometer sprungna. Jag tror till viss del på snacket om att lyssna till kroppen, men till viss del tror jag att det springer ur en önskan om kontroll, vägran att inse att världen består av kaos och skit som cirkulerar och ibland slår helt enkelt blixten ner. I mitt fall handlar denna blixt faktiskt bara om en stressfraktur/reaktion som har väldigt god prognos och bara hindrar mig några veckor från det jag hade tänkt göra, så jag ska inte lipa för mycket. Men - även människor som inte löptränar får stressfrakturer så det här med att attribuera sin skada till nån specifik orsak tror jag inte så självklart på. Men man ska lyssna på sin kropp, det ska man, jag ger inte så mycket för macho-snacket-"smärta är bara svaghet som lämnar kroppen" heller.

Ok, vattenlöpningen då. Hade tänkt att ansträngningen skulle vara mer löpspecifik. Självklart blir det ju ingen gravitativ belastning på benen, men hade ändå hoppats på att hela benen fått jobba mer. Kändes mest som framsida lår och höftböjare fick jobba - och armar beroende på hur mycket motstånd man väljer att ge dom genom handens position. Testade tekniken en tio minuter eller så först, sen körde jag tio enminutersintervaller med en halvminuts vila. Svårt att peppa sig till en bra ansträngning när man inte jagar tid eller sträcka, fick ändå upp flåset hyfsat. Efter avslutat pass fick jag testa en insatt persons simfötter (såna där korta simfötter som simmare tydligen tränar med ibland) då kunde man köra vattenlöpning utan våtväst och fick betyligt bättre motstånd i vattnet. Så om det blir mer vattenlöpning kommer jag nog köra på den modellen. Känns lite mer hardline, plus att man slipper ha våtvästens grenband upp i röven samtidigt som man tänker på vilka andra rövar just det bandet varit uppe i. Men summan är ändå att jag känner att jag nog får till en bättre alternativträning med cykeln, både benmässigt och flåsmässigt. Får se om det blir nån mer gång. För övrigt kan jag nästan gå normalt nu, om jag går sakta, och kommer möjligen testa att halt-jogga ett par minuter redan imorgon. Det gäller att skynda snabbt.