Planering

Nu när jag helt plötsligt fått massa fritid, som jag inte ägnar åt löpning, sitter jag och tänker en hel del på hur jag ska lägga upp min fortsatta träning när jag väl kommer igång igen. Variabler som rör sig i huvudet är främst mängd och intensitet och relationen där emellan.

I vintras bestämde jag mig för att bli bättre. Jag läste i samma veva någon norsk artikel (som jag inte minns längre vad den eller författarna hette) som beskrev flera exempel på idrottare, bl a löpare, som hade gjort rätt så stora kliv genom att minska mängden riktigt intensiva pass men öka mängden riktigt lugna pass rätt så rejält. Inspirerad av detta ökade jag min veckomängd från ett snitt på ca 7 mil till drygt 10 i december i fjol. På sätt och vis hjälpte den extrema vintern i och med att den omöjliggjorde snabba pass. Härjade på bra genom hela vintern medan alla andra gnällde om att det inte gick att springa, själv älskade jag snön och ljuset som snön förde med sig. Efter ca 2 månader märkte jag också ett visst lyft genom att jag nu sprang ifrån folk jag tidigare blivit ifrånsprungen av. Upplever dock att jag sedan dess stagnerat. Funderar vad/om jag gjort fel. Är det så att kroppen bara klarar av att göra ett sånt där lyft relativt sällan? Har jag tränat för hårt? Har egentligen svårt att tro att jag tränar för hårt, finns ju många som ligger stabilt på dubbla min veckomängd. Är det indiviuellt hur mycket man klarar? Eller har jag tränat osmart/för tjuskalligt? Borde jag "lyssnat mer på kroppen" som det populärt heter? Tenderar nog ända att svara ja på den sista frågan.

Så min plan enligt ovanstående resonemang blir att "lyssna mer på kroppen". I praktiken: Avbryta pass som inte känns bra, alternativt göra om pass. Kommer nog också minska mängden riktigt högintensiva pass, kanske max 2 per vecka. Kommer nog kanske också lägga mig till med fjanteriet med viloveckor, nä förresten, så långt går jag inte, siktar hellre på en riktigt jämn träningsnivå. Ska dock försöka att inte samla på mig känslan av att alltid vara stel och sliten, detta tror jag dels kommer göras genom att köra mycket distans i rejält kuperad terräng, något som jag inte alls tycker ger samma stelhet i kroppen. Har till och med funderat på att lägga in regelbunden alternativträning i form av vattenlöpning, men det tror jag inte kommer ske, vi får se.

Målet är i alla fall klart: Att springa sub 2:40 i Berlin om fyra månader (om jag kommer i en bra startgrupp dvs, nån som vet hur det funkar i Berlin, skrev in mitt PB och den tid jag tänkte springa på, t ex Lidingöloppet är riktigt snåla med uppseedning på meriter från andra lopp, så länge man inte är riktig elit, så hoppas att man inte har 20 000 tyskar framför sig). Går barfotalöpningen riktigt bra springer jag kanske t o m barfota genom Berlin.

Så vad blev nu egentligen planen? Fortsätta som förut typ, fast bli bättre. Springa snabbare helt enkelt, hur svårt kan det vara?

Lycka till alla som springer varvet imorgon!