Blev alltså inget varv i år heller. Förra året pga en förkylning, men egentligen mest tävlingsnerver visade det sig när jag obehindrat sprang 12 km i bra fart på kvällen. I år var det dock ett klokt beslut att stå vid sidan. Några kommentarer kring loppet:
Det var varmt.
Det var dåliga tider generellt, antagligen p g a värmen.
Sammy Kirui satte banrekord, trots denna värme.
Afrikanska löpare har smalare ben.
Efter 18 km, där jag stod, är det inte många som ser ut att tycka att det är så kul med löpning längre.
Hur som helst gjorde allt detta att löpsuget gick över gränsen och jag drog ut med mina Five Fingers för lite långsam terrängjogg. Efter en km tog jag av mig dessa och körde 4 km terräng barfota, blandat grus/stig, gick riktigt bra, dock i 6:30 fart. På detta sätt ska jag bli afrikan och springa halvmaror i 2:54 fart.
Nu i efterhand värker foten kanske något mer än innan, får se hur det känns imorgon.
2 veckor till Stockholm. En förutsättning för att jag ska ställa mig på startlinjen där är att jag kan springa obehindrat. Där är jag inte nu. Kanske en 50/50 chans att det blir start. Blir det så blir det i alla fall med rejält sänkt målsättning, typ ingen alls. Njuta av 42 km löpning, så gott det går.
He he,
SvaraRaderaKul reflektioner om GBG varvet.
Det var varmt men är man bra tränad så skall man inte tappa mer än 1-2 minuter på vår nivå. Många gjorde sämre lopp än så.Jag är lite förvånad att många gjorde så himla mycket sämre tider i år.
Jag tror stenhårt på att du skall kolla upp det här med Mortons syndrome.