KM på Skatåsmilen

Joggade 5 km i 5:ish tempo imorse. Nu på kvällen var det klubbmästerskap på 10 km terräng, "milen" i Skatås. Lite nerver trots att det inte kändes som en riktigt riktig tävling. Benen kändes fräscha så intentionen var att gå för fullt. De flesta gör ca 2 minuter sämre tid på denna mil än på en helt platt. Vilket gjorde att sub 36 minuter kändes som ett rimligt mål då jag nyligen gjort 33:35 på 10 km bana.

Fredrik Johansson och Johan Strand från Ullevi efteranmälde sig och stack iväg ganska fort i starten, det här är ju killar som gör 30-31 minuter på en platt mil så det var inte så mycket att bry sig om. Bakom dem var det jag och Joakim som var första Solvikingar. Vi drog växelvis fram till strax innan 3 km där Jocke släppte en lucka som växte allteftersom. Hade därmed varken någon att jaga eller att bli jagad av så resterande blev en ensam kamp för en bra tid. Försökte slappna av och hålla en jämn ansträngning, inte samla för mycket syra uppför och släppa på lite nerför. I mål på 35:43 vilket var ca en minut bättre än vad jag gjorde på träning i våras. Totalt kändes det som ett riktigt bra träningspass. Eftersom jag var ensam i slutet tvingades jag aldrig kämpa mig riktigt spy-trött. Nöjd med att ha gjort ungefär vad jag tänkte att jag borde kunna göra.

Idag dök det dock upp en liten tvekan angående min måltid i Berlin. Det skulle faktiskt kräva en sänkning av pers med drygt 10 minuter. Har visserligen förbättrat mig på alla sträckor i år, en knapp minut på 10 km, två minuter på halvmaran. Men 10 minuter bättre på marathon görs inte av sig självt. Det kan nog bli lite kämpigt sista kilometerna kan jag tro.

Konstiga mål man sätter upp för sig. Helt meningslöst egentligen. Skulle lika gärna kunna öva mig på att göra något helt absurt typ stå länge på ett ben eller bygga världens högsta korthus. Fast jag tycker i och för sig om att springa, just det ja... det var därför.