Berlin Marathon 2010

Ok, här kommer rapporten. Hunnit smälta hela grejen lite grann nu. Kom hem med nattåget från Berlin i förmiddags. Totalt kan jag väl säga att hela upplevelsen känns - bra. Kändes som att avsluta ett ganska långt projekt på ett bra sätt. Vad finns då att säga om själva loppet. Jo, det hela höll på att skita sig redan innan start. Vi kom till Tiergarten, start och mål-området, i god tid, strax efter 8:00, starten skulle gå 9:03. Kollade runt lite, lämnade in påsen med ombyte och överdragskläder. Sparade en gammal underställströja på som jag planerade att slänga innan start. Fick även en sån där plastsäcksgrej att trä över huvudet. Funkade i 12 grader och regn. Kl 8:30 är det dags för ett sista toabesök. Ställer mig i en toakö. En toakö som går långsamt. 8:55, med halvt panik får jag till slut komma in på en bajamaja utan papper. Men det är minsta problemet. Gör det jag ska och använder kartongrullen i mitten som papper. Det hela tar väl ca 20 sekunder. Nu tror jag ändå att det bara är hundratalet meter till starten. Det var det inte. Börjar jogga mot starten, följer skylt efter skylt, mer och mer panik, ökar farten, ökar farten, va fan, helvete, tänker jag, kanske även säger/skriker. Kommer fram till slut, efter nån kilometers jogg-löp-spurt, ca minuten innan startskottet ska skjutas. Slänger av mig plasten och underställströjan och klämmer mig in längst bak i startgrupp A. Puh!

Hela arrangemanget är för övrigt väldigt tyskt välordnat men i just det här med bajamajorna finns det förbättringspotential. Mitt resesällskap Niklas hade samma problem och blev ytterligare senare till sin start. Det positiva med detta var att jag slapp stå i fållan och vara nervös i 10-15 minuter.

Så går då ett startskott helt plötsligt och så börjar provet som jag tränat för sedan jag anmälde mig i februari. Har ju kanske ett tusental löpare före mig så det går lite halvlångsamt första halva kilometern, lyckas dock efter lite zick-zackande klocka första kilometern på 3:50. Sen glesar det ut sig något och jag avancerar framåt i fältet samtidigt som jag är noga med att inte förivra mig. Första femman går på 18:42 vilket är 3 sekunder under 3:45-fart vilket är helt ok men det får inte gå snabbare. Glider sen på i regnet, underbart väder för löpning tycker jag. Känslan i huvudet växlar mellan "fan, det här kan nog gå" till "oj, nu börjar jag nog allt bli lite trött" tillbaks till "jävlar, vad grym jag är". Försöker fokusera på att bara äta kilometer med så lite ansträngning som möjligt. Springer som en klocka genom det platta Berlin. Plockar, plockar, plockar placeringar. Passerar halvmaran på 1:18:55. Sänker tempot medvetet en liten aning strax innan passeringen av denna. Tanken är att jag ska hålla igen lite ända tills det är en mil kvar.

Kommer ikapp en man med en barnvagn (what the fuck?) strax innan gel-utdelningen vid 27,5 km. Tar två geler, en banan och en vanilj. Trycker i mig bananen direkt och sparar vaniljen. Kilometerna tickar på, piper till på min Garmin mellan 3:40 och 3:45 oftast, den visar lite för snabbt, så man får lägga på ca 2-3 sekunder. Framåt 30 km börjar jag ändå känna lite stelhet i benen, men ingen annan trötthet egentligen. Och jag håller fortfarande farten. Ingen svacka.

Pendeln inom mig väger mer och mer över åt "detta kan nog gå vägen"-hållet allteftersom kilometerna passeras. Räknar ut att jag nog har ca två minuter till godo på 2:40-schema, så snart skulle inte ens en riktig slägga kunna hindra mig från att nå detta mål. Börjar också återigen plocka många framförvarande löpare som verkar ha mött sin slägga.

Inte mycket mer att säga. När jag svänger in på Strasse des 17 juni och ser Brandenburger Tor är det självklart riktigt gött men kanske inte riktigt så känslosamt som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Men det är grymt. Dubbla led med åskådare och bara lilla jag. Passerar under monumentet och sen är det bara ca 200 meter kvar. Kollar bakåt och ser Stockholm City Triathlon (Niklas Sjöblom) som jag sprang om vid ca 15 km komma ångande. Drar på lite men skiter sen i det och låter honom vinna den spurten. Det visar sig sen att jag ändå sprang snabbare än han då han startade 15 sekunder tidigare. Så kommer man i mål då och sub 2:40 är fixat. Till och med sub 2:38 som var mitt överkursmål.

2:37:45.
119:e totalt.
4:e svensk.

Här är mina 5 km-splittar:

18:42
18:40
18:41
18:44
18:52
18:38
18:42
18:39
08:07 (sista 2 195)

Första halvan på 1:18:55. Andra på 1:18:50. Svårt att lägga upp det bättre.

Två glada löpare på planet mot Berlin. Jag till vänster och Niklas till höger.